Intressant eller inte?

Läste igenom min egen blogg idag och började fundera på hur de som möjligen läser den uppfattar författaren. Är folk verkligen intresserade av vad jag skriver. Nästa fråga är ju naturligtvis; skriver jag för dem eller för mig? Svaret måste bli att jag skriver för min egen skull men att det på något sätt känns bra att andra kan få reda på vem jag är och hur jag tänker. 
Fråga två blir då; är du så dålig på att presentera dig själv i verkliga livet, Anna, att du tror att en blogg ska förbättra det hela? Svaret blir nog ja! Eller blir det verkligen det?
Under det senaste året har saker skett som fått mig undra vad andra människor har för bild av mig. Tydligen är jag lögnaktig. Jag är också intresserad av att manipulera andra människors liv. Jag är självisk. Jag tål precis hur mycket stryk som helst eftersom jag ger intryck av att vara stark och självsäker. Mina vänner behöver aldrig känna att de någon gång skulle stå upp för mig eftersom jag alltid klarar mig själv. (Mina riktiga vänner vet bättre än att ta åt sig nu......)
Nu vet ni!
Jag tänker inte försvara mig själv på bloggen. Samma människor som tänker på detta sätt om mig kommer inte att ändra uppfattning för att jag försöker skriva om det. Jag är den jag är. Jag överdriver alltid när jag berättar en rolig historia. Jag klarar ganska mycket själv, inklusive byta däck och ljuddämpare på bilen. Jag är genuint intresserad av andra människor. Jag är verbal nog att prata för mig själv.

Jag är också människa.........

De är inte synd om mig. Det är synd om alla barn som mår dåligt. Det är synd om människor som blir misshandlade. Det är synd om de som svälter, som utsätts för krig varje dag. Jag lever i lyx i jämförelse med väldigt många, Både mentalt och fysiskt. 

Men jag är människa........

Jag har inga problem med att ignorera och avsky en människa som gjort mig ont. Tro mig, om du är blondin med extremt krulligt hår och ett förflutet inom dans kan du gott veta att jag aldrig glömt och aldrig förlåtit. För att ta ett exempel. Men jag har aldrig önskat en annan människa något ont. Det räcker för mig. Det gör att för mig är jag faktiskt också människa.......

Mycket djupt snack i den här bloggen..........hmmmmm............lovar att jag ska vara roligare och mer sorglös nästa gång.......

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0