Anniepie

- Den som konsekvent och trots bättre vetande missbrukar svenska språket förtjänar att hånas. Detta är MIN åsikt. Jag har rätt till en åsikt och tänker stå för den. Jag har full förståelse för att alla inte delar den och det respekterar jag men jag behöver aldrig tycka om det.

- Den som lider av dyslexi eller liknande kämpar konstant för att skriva eller läsa rätt. Dessa människor har min yttersta vördnad och respekt. 

- Alla kan göra misstag, även jag. Det jag tycker är totalt respektlöst är när man inte försöker lära av sina misstag och göra bot och bättring. Jag kan stava fel eller gå bet på grammatik men om någon påpekar detta för mig så försöker jag att aldrig göra samma misstag igen. De som struntar i rättelser och aldrig försöker ändra eller bättra sig är värda noll för mig. Återigen är detta MIN åsikt. Den som läser detta kan välja att tycka som jag eller strunta i att läsa vidare. 

- Simon, jag håller med om att språket har förändrats och kommer förmodligen att förändras igen. Vissa förändringar är bra men förändring är inte per automatik något positivt. Jag kan tycka att det är skönt att språket mjukats upp de senaste hundra åren men jag kan inte tycka att det ok att strunta i interpunktion och att konsekvent särskriva bara för att man gör så på msn eller i sms eller för att man inte orkar tänka eller vad det nu kan bero på. Dessutom är jag inte i den sitsen att jag kan njuta av de förändringar som ägt rum om hundra år för då är jag död. Jag lever nu! Här och nu irriterar det mig att text blir svårläst p.g.a. bristande språkbruk.

- Min prioritet är inte att bli krigisk kring språkbruk men det går mig på nerverna att man på grund av språklig nonchalans varje dag tvingas läsa text flera gånger för att förstå. Det är tidskrävande och onödigt. Vi har regler som vi kan använda. Andra gängse regler följer vi utan att tveka och om någon inte gör det uppstår förvirring. Ta t.ex. trafikregler. Vi har lysande exempel som rondeller och övergångsställen. Det förekommer ett flertal varianter och frågar man runt på stan får man flera svar på vad som gäller. Varför kollar man inte upp det och gör rätt, en gång för alla? Jag bara undrar.

- Ibland är det ganska skönt att få fokusera på sådant obetydligt som språkfel. Det tar bort uppmärksamheten från annat i livet som känns jobbigt. Min egentliga energi lägger jag ner på min familj, min pappas obotliga sjukdom, mitt jobb och mina vänner. 

Kontentan av det hela blir följande;

Nej, nej och åter nej. För mig blir det aldrig ok att missbruka svenska språket. 

Till den som funderar på att kommentera denna blogg;

Gör det om du vill. Alla har rätt till åsikter. Fundera bara först på om det är värt att lägga energi på mig. Kanske kan du i stället lägga din energi på något mer värdefullt i livet? Det var bara en tanke.

Till dig, Johan:

Nr 1.

Svar ja, den här bloggen är till för att jag ska få ur mig alla mina aggressioner och frustrationer.

Nr 2.

Hade du läst lite noggrannare hade du sett att jag inte kritiserar de som lider av dyslexi eller liknande. Inte heller kritiserar jag intentionen bakom den kommentar jag valde att citera i förra inlägget, tvärtom lovordar jag dess ursprung. 

Nr 3.

Det jag aldrig kommer att sluta med är att håna (ja, du läste rätt) de människor som konsekvent och medvetet väljer att bryta de regler som finns i vårt svenska språk, oftast med en idiotisk ursäkt som "jag är inte så smart" eller "hur viktigt kan det vara?" eller det välanvända "vem bryr sig?". Jag bryr mig. Att på det viset undvika att anstränga sig är helt enkelt korkat. Är det något jag avskyr så är det när människor fördummar sig själva.

Nr 4. 

Det borde inte vara så svårt för dig att skita i folk som jag.