Skrattet är nyckeln!
Vart jag än kommer får jag höra att jag skrattar för mycket, sött, i treklanger, som en sångpedagog bör, hysteriskt, smittande osv.... Ibland leder det där skrattet mot spännande vägar, kan man väl lugnt säga.
Skrattet är befriande. Det är nyckeln. Jag behöver det. Idag mer än nånsin. Alla borde skratta mer. Faktiskt.
Idag skrattade jag högt. Det var behövligt. Flera gånger faktiskt. Och se vad som hände.
Det här kan bli intressant. Jag är nyfiken. Intressant...
Kram.
Kommentarer
Trackback
