Oslagbart.
Det var inte fulländat. Trots det var det oslagbart.
Musikalisk magi.
Oslagbart.
Allt är precis som vanligt.
Inget ändrar sig. Samma feghet, samma kurragömmalek. Samma jävla diplomati. Antar att det slutar precis som vanligt också. Sparka på Anna. Gör det. Hon tål.
Det kan ni ge er fan på. (Ursäkta ordvalet.) Jag tål.
Allt är, som sagt, precis som vanligt. Utom en sak. Efter sju sorger och åtta bedrövelser så kommer inte detta oupphörliga favoriserande att ta kål på mig. Detta betyder ingenting i längden. Ni är inte viktiga för mig om det är så här det ska vara. Det finns annat i livet jag värderar högre.
Det är mest trist för er att det som en gång var respekt mest övergått i förakt.
Lika I care.
Pärlor för svin...
.......det är vad det är. Oavbrutet, hela tiden, ständigt och jämt.
Pärlor för svin.
Jag undrar varför jag anstränger mig så.
Undrar än mer varför jag aldrig upphör att förvånas. Jag borde veta bättre. Förvänta mig mindre.
Resultatet blir ändå alltid detsamma.
Pärlor för svin.
Tack och lov att somligt annat fungerar.
Rensat, städat, sålt!
Tack familjen!
Ett gott skratt,osv.
Har skrattat riktigt hysteriskt och gott två gånger idag. Ena gången när Charlie Sheen fick en dörr i pannan. Total timing i fallet till golvet. Hysteriskt roligt! Snubbelhumor på högsta nivå. Skratt nr två bubblar fram när jag av en händelse läser Emils (Ja, Karin, din pojkvän) blogg. Hans konversation med sin vän Martin var fullkomligt obetalbar! Tack Emil! Det roligaste på länge!
Brasklapp;
Om vi inte vet hur vi stavar, bygger meningar eller kan läsa det vi producerar i skrift, vad fan är det då för mening att ha lagar och förordningar såsom exempelvis trafikregler? Hm?
Skrattar fortfarande. Makalöst, Emil!
