Snö.
Jag hatar snö. Har skottat uppfarten för fyrahundratrettionde gången denna vinter. Till min hjälp har jag en skyffel samt en snösläde. Utan snösläden skulle jag gå under. Jag tycker om min snösläde. Det har jag gjort hela den förbannade vintern. Tills idag.
När jag står på uppfarten, svettig, slut och eländig och har skottat mig halvvägs fram till bilarna hör jag ett glatt kvittrande någonstans bortom garaget. Där står grannfrun med ett leende på läpparna och konstaterar att "det har minsann snöat lite i natt." Är hon helt från vettet????? Det har snöat som bara %&#? och hon LER? Med frenetisk energi fortsätter hon sedan skottandet av sin garageuppfart som är dubbelt så stor som min och använder en liten skyffel. En skyffel. Ingen snöslunga, ingen snösläde, ingen traktor. En skyffel. Hela hennes person blir ett enda stort hån mot min svettiga, trötta lekamen och framför allt min snösläde.
Numera hatar jag inte bara snön. Jag hatar även grannfrun. Och Patrik Sjöberg. Han är en gris.
Söta pappsen, varför gjorde du dig av med snöslungan? Just nu hade jag hellre ärvt den än de fina tavlorna, servisen och smyckena. Ja, jag vet att du fastnade med handen i den och därför förpassade den till snöslungehimlen men handen satt ju kvar så det hade ju inte varit så himla farligt att låta din, inte alls klumpiga och osmidiga, dotter överta den....
