Saknar.
Ett år idag. Jag kan inte fatta att ett helt år har gått, pappa. Jag minns fortfarande varje detalj av den där natten och dagen när vi satt hos dig.
Det sägs att man har ett sorgeår. Det räcker inte. Såret är fortfarande vidöppet och jag saknar varje dag. Tänker på dig jämt. Tiden förflyter och dagar blir till veckor och månader men ännu har jag nog inte helt fattat att du inte kommer tillbaka.
Men sorg är inte bara ledsamhet. I sorgen och saknaden finns alla minnen och i alla minnen med dig, pappa, är skrattet så stort. Som vi har skrattat! Vi skrattar än. När vi pratar om dig, tänker på dig, minns dig, då skrattar vi. Du hade dina egenheter som drev oss till vansinne men, jösses, vad vi skrattade samtidigt!
I sorgen och saknaden finns vi också för varandra, pappa. Vi tar hand om varandra. Vi är en familj. Din familj. Inget kan ändra det och vi gör vårt allra bästa för att vårda det. Vi försöker bättra oss där vi brustit förut och är ännu närmare varandra i det som varit bra.
Ett år. Igår kändes det jobbigt att det idag skulle vara ett år men idag känns det som vilken dag som helst. Jag behöver inte ha speciella datum eller dagar när jag saknar dig och tänker på dig, pappa. Jag saknar dig och tänker på dig jämt. Så det blir en fin dag idag, har jag bestämt. Ännu en dag att minnas dig.
Älskar dig, pappsen!
