Just one of those days....

Jaha. Trodde minsann att det hade börjat ljusna lite men nääädå........ Vaknade i morse med samma hopplöshet som präglat juni månad. Igår hade jag t.o.m. en liten melodi i huvudet och invaggades i nån slags falsk förvissning om att nu är jag tillbaka! Men idag är det tungt igen. Känns konstigt att vara så splittrad. Ena halvan av mitt liv kan inte vara bättre och den andra.......tja........jobbigt bara. Sången har fastnat i halsen liksom, och kommer inte ut. I alla fall inte idag.......heller. Hoppas att det känns annorlunda när jag kommer hem. Lite solsken kanske också kunde bättra på oddsen. 

Mannen i mitt liv står just nu över min axel och fnissar åt att jag skaffat en blogg. Han undrar om jag ska skriva mina memoarer. Vem vet? 

Två dagar tills Honeybun och jag kan ses! Gutt som tusan.......!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0