Du är minsann lite rund du!

Detta händer mig pinsamt ofta. Antingen är jag obeskrivligt ful eller ger jag intryck av att vem som helst får kommentera mitt utseende. Det sista alternativet är att HM inte anställer raketforskare direkt....

Stressar in på HM för att eventuellt hitta nåt nytt att ha på mig, samt dämpa min stressångest enligt en äkta shopoholics manér. Hittar en rätt trevlig klänning som  slänger på mig i ett provrum. Den är för liten. Surprise! Jag har inga illusioner om min kropp eller min vikt men vägrar tänka på mig själv och min själs boning som ful och fet. Använder hellre uttrycken charmig och trivsamt rund och räknar kallt med att de flesta i min närhet köper denna beskrivning. Sagt och gjort, i brist på illusioner frågar jag en glad expedit om hjälp;
-Skulle du möjligtvis kunna hämta en storlek större till mig?
Hon tittar förvånat på mitt felaktiga val av storlek och svarar;
- Du är minsann lite rund du!
Jag tror knappt mina öron! Antingen tjänar Hm för mycket pengar och måste på något sätt balansera detta genom att anställa idioter eller så hade hon bara en dålig dag. Oavsett vilket far djävulen i mig och jag svarar med stora, häpna ögon;
- Va? Jag lovar att jag köpte storlek 36 för bara en vecka sen. Skulle aldrig ätit den där chokladen....
Medan min blick sorgset möter min kropp i spegeln tittar hon förvirrat på mig och utbryter i ännu en harang av outsäglig vishet.
- Alltså, 36 är ju ganska litet....ibland måste man bara inse att man får handla i andra affärer!
Därefter ger hon mig vad hon tror är ett trösterikt leende och säger;
- Jag tror jag vet precis vad som passar dig! Vänta här!
Jag väntar. Vad kan bli värre. Till skillnad från denna pantade lilla varelse är jag fullt medveten om min världsdel, mina dubbelhakor och mina övriga brister. Frågan är bara varför inte jag ska få klä in nämnda världsdel i något snyggt??
Hon kommer tillbaka med en min som berättar att hon löst alla världens problem och räcker fram något obeskrivligt svart.
- Vi har ju en avdelning för storvuxna och där finns den här helläckra (notera ordvalet!) svarta tunikan...(nu tänker jag att hon borde sluta prata för att inte bekräfta mina misstankar om att hon både är rent intellektuellt ointelligent samt socialt inkompetent..)...och svart är ju jättesmickrande om man är överviktig (jodå, hon kör alla försäljningstricks på en gång och kallar mig överviktig, inte kraftig eller lite rund utan ÖVERVIKTIG!). Hon håller upp tältet framför mig med belåten min och jag svarar;
-Tack, men hade jag behövt campingutrustning skulle jag gå till lämplig sportaffär. Tror du att det är en alltför komplicerad uppgift för dig att hämta klänningen i en storlek större??
Hon kom aldrig tillbaka.
Jag blev utan klänning.
Handlar nån annanstans nästa gång.
Häpp!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0