En gång gjorde jag det två gånger.
Det är inte var dag man skriver i sin blogg två gånger.
Idag är en sån dag.
Ångest har en färg, det är jag säker på. Grå är den. Den växlar mellan att vara ljust, på gränsen till hoppfullt, grå till att vara nästan svart. Hotfullt, oroande, skrämmande svart.
Den har en plats också. Den sitter mitt i kroppen, i magtrakten. Där sitter den och värker och värker. Den får näring av allt osunt och rörigt och själsligt utmattande.
Ibland tror man att den har försvunnit. Man hoppas i alla fall. Men det är ett fåfängt hopp. När man minst anar det är den där igen. Den smyger sig på dig försiktigt först så att du inte hinner värja dig. Mest är den då bara som en känsla eller en skugga bakom dig. Sen slår den till med all kraft och blir fullt synlig och märkbar.
Ont.
Jätteont.
Kommentarer
Trackback
