Anniepie

Det finns inget mer att hämta.
Jag är så trött.
På allt.
På mig.
På att inte få vara, få tycka, få ro, få nån form av harmoni.
Det blir tydligare och tydligare att jag är inte är en tilltalande person. För mig, alltså, men även för andra.
Ändå är jag tvingad att leva med mig själv resten av mitt liv.
Funderar bara på om det blir bäst att kanske undvika alla andra.
Katastrof följer längs min väg. Det är tydligt.
Jag blir bara ledsen.
Jätteledsen, faktiskt.