En sång för pappa.

Jag sjöng i söndags. För första gången sjöng jag på ett evenemang i hemstaden utan att du satt i publiken. Var du där ändå? Det tror jag nog. Jag sjöng för dig, pappa. För mamma också, förstås. Hon var där och lyssnade. Hon grät lite men hon var nog ganska stolt och glad att jag sjöng just den sången.
Jag saknar dig. Nu har det verkligen slagit till. Du är inte här. Ändå hör jag dig skratta. Jag hör dig berätta alla dina historier och jag hör din oefterhärmliga harkling. Jag ser dig framför mig. Så levande. Så glad. Inte alls sjuk och tärd. Saknar dig så mycket!
Jag tittar mig i spegeln och se där! Där är du ju igen. Fast med lite mer hår.....Ögonen är desamma. Lika mörka, bruna och beslutsamma. Näsan är där, fast lite rakare. Munnen som kan le så stort och i nästa ögonblick spännas i vrede. Där är du ju!!
Du är jag och jag är du.
Jag sjunger för dig pappa. För mamma. För mig. För oss.
Lustigt. När jag började skriva saknade jag dig så tårarna svämmade över. Nu när jag pratat lite med dig så känner jag att du inte är så långt borta. Saknaden försvann inte men den mjuknade något.

Nä, vad säger du? Ska vi ta och måla lite fönster idag, pappa?

Kommentarer
Postat av: Alex

Dina ord fick mig att gråta.

Jättefint..

Många kramar!

2009-08-23 @ 13:24:19
URL: http://alexharskrivkramp.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0