Till John och resten av världen.

Jag har fått en kommentar kring mitt inlägg om förhatliga ord. Många gånger får man glada tillrop av vänner bland sina kommentarer. Ibland syftar kommentarerna till att sympatisera med mina åsikter och en och annan gång har jag fått någon idiotkommentar som mest bara är fullständigt meningslös. Denna gång har jag fått konstruktiv kritik. Följande skriver signaturen John:

"Pepp" är ett slanguttryck, möjligtvis kan det i framtiden bli ett ord. Det beror helt på om ordet sprids bortom de Småländska hålorna och ut i landet, men spelar det någon roll? Det kallas språklig utveckling.

Dessutom behöver det inte nödvändigtvis betyda "glädje".
Snarare betyder det förväntan inför något.
"Åh, jag känner mig så förväntansfull inför filmkvällen på fredag" tar ack så mycket längre tid än att säga "Fan vad pepp med film på fredag". Eller hur?

Sen kan man tycka vad man vill om det, men jag vill inte gå runt och prata som om jag citerade skolans betygskriterier jämt och ständigt.

Tack för mig.


För det första måste jag säga att jag fullkomligt älskar att det blir en liten debatt kring mitt inlägg och då menar jag en debatt kring själva ämnet, inte kring mig och min åsikt. Om inte människor reagerar på vad som sägs och görs kommer vi att hamna i ett känslokallt, oproduktivt och meningslöst samhälle.

Nu tänker jag försvara min åsikt.
Nej John, jag går heller inte omkring och citerar betygskriterier. Jag har bättre sätt att uttrycka mig. Jag använder mig också av slanguttryck och ibland förenklar jag mitt talspråk av praktiska skäl men långt ifrån alltid. Jag förstår vad du menar när du pratar om språklig utveckling. Jag har inget emot språklig utveckling alls. Däremot ryser jag vid tanken på språklig avveckling. Nu är jag ju ungefär hundra år äldre än du vilket gör att jag har mycket svårare att ta in sms- och mailspråk och slang, t.ex. Det präglar givetvis också min åsikt i fallet när det gäller ordet "pepp". Jag tycker att man bör skriva "det är.." i stället för "d e..". Jag ser inte fram emot den dagen då "Yo" kommer att stå skrivet i SAO.
Jag kan också förstå att man inte alltid väljer att använda ordet förväntansfull men jag kan inte förstå att det utesluts hela tiden. Faktum är att förväntansfull ibland är mer uttrycksfullt än "pepp".
Vid ett tillfälle där jag medverkade användes ordet "pepp" så till den milda grad att min allergi mot ordet skapades. "Jag är så pepp på den här konserten." "Det här ackordet är verkligen pepp." "Åh, mat! Pepp på det." "Fan, vad pepp det låter." Så här fortsatte det under den intensiva helg vi spenderade tillsammans. Hur ska vi kunna förstå varandra om slangord används på detta sätt? Vad är de olika betydelserna av ordet i dessa fall? Jag kan förstå att språklig utveckling innebär att LÄGGA TILL ord men inte att andra ord UTESLUTS. Vad tycker du?
Språket är i sin enklaste form ett sätt för oss att kommunicera. Där inte språket räcker bidrar vi med kroppspråk och teckenspråk av olika slag. Detta är ju fullständigt nödvändigt och helt självklart. Däremot anser jag att vi som faktiskt fått en utbildning i svenska språket och brukar det som vårt modersmål bör kunna använda en större del av det än att byta ut ett antal uttryck mot t.ex ordet pepp. Jag kräver inte att alla ska gå omkring och prata akademisk svenska bara för att man kan, men att kunna använda några fler ord för att uttrycka glädje och förväntan än ordet "pepp" kan bara inte vara för mycket begärt. Vi kräver av invandrare att de ska läsa svenska och förstå inte bara orden utan också innebörden av språkets olika tonfall. Varför kräver vi inte samma sak av oss med svenska som modersmål? Jag bara undrar...




Pappa, vet du vad pepp är? Förmodligen inte. Om jag någon gång hade använt det hade du förmodligen sagt "Prata så man begriper, unge!" Ska du säga, som hade fler dialektala omvändningar än nån annan jag känner....
Nej du, pappsen, nu blir det frukost och en ny, härlig arbetsdag!

Kommentarer
Postat av: John

Åh, jag är bara glad över det faktum att det finns likasinnade människor, som faktiskt engarerar sig i språkliga frågor.



"Jag kan förstå att språklig utveckling innebär att LÄGGA TILL ord men inte att andra ord UTESLUTS. Vad tycker du?"

Jag håller med till 100%. Jag tycker mig ha ett hyffsat välutvecklat vokabulär som jag gärna brukar på varierande sätt, så på den punkten är jag med dig; Det är synd att ett (Eller ett fåtal) ord ska dominera folks språkbruk när det finns så många sätt att uttrycka sig på. Ordet i sig, däremot, finner jag inget störande med.



Att folk har böjt "CP" (Sjukdomen, tillståndet, vad man nu vill kalla det) till adjektivet (Eller adverbet kanske? Jag hängde aldrig med på svenskalektionerna) "cepig". "Haha, fan vad cepig du låter". Sådant stör mig.

Utöver det brukar jag bara bli upprörd över klassiska snedsteg som grammatisk "inkompetens" (Usch vad jag låter arrogant), som t. ex "även att" istället för "även om".



"Vi kräver av invandrare att de ska läsa svenska och förstå inte bara orden utan också innebörden av språkets olika tonfall. Varför kräver vi inte samma sak av oss med svenska som modersmål? Jag bara undrar..."



Väldigt minnesvärd poäng där.



2009-10-03 @ 01:35:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0